Nu har vi lämnat San Francisco för sista gången under denna resa och vi tågar vidare mot Carmel. Bussen var ungefär sisådär tre kvart försenad men den kom i alla fall. Hoppas att tiderna hålls i framtiden osv osv. Vi har bett chaffisen att köra utmed highway 1 så till höger om bussen har vi fin fina vyer (något som jag redan sen tidigare hade räknat ut tack vare derivata och konjugatregeln så att jag skulle hamna på rätt sida. För övrigt så verkar folk i klassen dra sig för att blogga under sjätteveckan så vi får se hur det blir här på bloggen. Annars så lever livet och så!

Tjoho!

Efter en fyllspäckad kväll med skratt, bakande, ätande och examen firande gjorde att min kropp gick i förtidspension igår. Det kanske inte låter så jobbigt men det slet ut en ungtjej i 19 års ålder att göra allt detta på en kväll. Vaknade upp tidigt med lite smått panik för att jag skulle baka för första gången NÅGONSIN och inte nog med det vi skulle göra fyra tårtor. Dock hade jag mästerkocken Hanna vid min sida för att göra fyra gudomliga tårtor. Efter 5 timmars jobb hade vi åstadkommit fyra gudomliga tårtor och två kockar som hade ätit tok för mycket smet och hade en sockerkick som snabbt slutade i matkoma.  Sedan en snabb dusch för att bege oss till skolan för att dekorera och sedan var examen igång.

Med en sådan trevlig kväll igår står en mindre rolig sak på schemat idag och det är nämligen packa. Vilket inte är min starkaste egenskap men det ska ändå göras, tyvärr. Om inte hela dagen ska gå åt att packa får jag nog börja nu så jag kan njuta av min sista kväll i Santa Rosa.

Ha det gött!

Vi är inne på vår femte vecka i USA och Santa Rosa... vänta femte vecka, FEMTE?!? Det är ofattbart att tiden gått så fort och att vi redan på fredag ska tvingas skiljas från våra familjer. Jag vill stanna minst en månad till eller varför inte bara flytta hit??!? Okej nog med separationsångest för det här blogginlägget!

De senaste dagarna har varit underbara och jag har tänkt samma tanke varje dag att det här är "The Good Life". Helgen började i fredags med att jag och Hanna W var och shoppade, men som den inbitne EP-blogg läsaren du antagligen är vet du redan det.

Lördagen spenderades delvis vid familjens Country Clubs pool (haha ja vet) med Hanna och mina småsystrar. Senare åkte vi hem och jag och Hanna fortsatte sola. På kvällen satt vi barnvakt när mina föräldrar gick på fundraiser utklädda till tacky tourists. Att agera barnvakt åt två amerikanska tjejer (11&13) innehöll allt det jag hade förväntat mig; Sara agera storasyster, brownies, bli utelåst av Hanna och Kelly, sminkning och Justin Biebers film (om sig själv fast han bara är 12 eller … 17).

I söndags steg the Beal's inkluderat Hanna W upp tidigt för att bege sig till Lake Berryessa där vi spenderade hela dagen på familjens båt. Vi fick bland annat testa på att åka tub bakom båten vilket var en fruktansvärt rolig upplevelse ni vet en såndär ”hjälp ja kommer dö och oj vad kul det är” upplevelse. Trotts alla gånger som jag var på väg att trilla av lyckades jag klamrade mig fast vid tuben och när dagen var slut hade jag bara trillat av en enda gång! :) Om inte min syster Kelly hade glömt kameran på båten så hade ni fått se en massa roliga bilder på oss när vi kastats likt små trasor ovanför vattnet!

Idag har varit en lättsam skoldag bestående av övning av vår graduation och Arts and Lecture-presentationen som blev en succé med en oerhört tacksam publik.

Country Club poolen där vi spenderade vår lördag.


Solskyddsfaktor är ett måste annars blir inte huden glad!

 
Slutligen en bild på Gracie från en av våra många promenader!
(Snääääällla Mamma & Pappa jag vill ha en hund :D )

Några timmar sydöst och man möts av snö i Yosemite, en timma söderut och det är San Fransisco med allt vad det innebär (såsom marijuanafestivaler eller skyskrapor), och en halvtimmas färd mot väster så finner man sig plötsligt vandra runt bland över tusen år gamla träd - lika höga som såväl tidigare nämnda skyskrapor som festivalbesökare.

Med en av världens förmodligen längsta meningar vill jag helt enkelt säga att i det avlånga Kalifornien finns ett brett utbud av både klimat, aktiviteter och sevärdheter. Idag har det varit olidligt varmt i Santa Rosa, men jag och min hostmom Shelley begav oss mot väst för att besöka Armstrong Redwoods. Där var det något svalare, och mycket skugga erbjöds av de majestätiska träden. Måste säga att det var en helt otrolig upplevelse, kan inte låta bli att fascineras av vad naturen kan skapa. 
   Efter vår lilla hiking i skogen hoppade vi in i bilen igen och for mot The Russian River. Hiking och hiking förresten, jag vet inte riktigt om det är vad jag kallar det för när det går ut på att köpa med sig en latte som man sippar på medan man traskar på asfaltsvägen som går genom skogen... Nåväl! Bilen åkte över kullar, längs vattnet, mellan än fler gigantiska träd och vi gjorde detsamma. Som om det fina landskapet inte var nog möttes vi plötsligt av ett glittrande hav, hökar som cirkulerade ovanför klipporna och en hel klan med hispanics som argumenterade högljutt på spanska. Problemet verkade vara hur de skulle få ner sin gigantiska kylväska för den branta vägen ner till stranden. 
     Jag och Shelley hoppade ur bilen och tog en promenad i motsatt riktning och satte oss sedan på några klippor och tittade ner mot den djupa avgrund där stenar och havsvatten till slut möttes. Det var egentligen inte förrän jag satt där som jag insåg hur mycket ljud vi har omkring oss i Santa Rosa. Kontrasterna var påtagliga mellan rullande vågor och - med amerikanska mått mätt - småstadslarm från tusentals bilar, ständigt tjatter från alla människor och uttryckningsfordon som väsnas när de svischar förbi stup i kvarten.

Har haft en fantastiskt härlig dag och är glad att jag slapp uppleva när Santa Rosa passerade 30gradersgränsen idag, det där med värme är inte riktigt min grej! Tror dock att många av mina klasskamrater är glada att de fått tillfälle att bättra på sin bränna, och ryktet går att så också skett. Sista lördagen här går mot sitt slut, och det ska den göra med bravur - jag ska nu inta köket och servera svennetacos! Svensk tacos, alltså.

Tjoho!

Efter ha glömt av bloggschemat ett antal gånger så lyckades jag äntligen komma ihåg det denna gången. Minnet börjar ju trots allt bli sämre när åren sveper förbi tror dock att det kan bero på det fina vädret vi har.  Haha tyckte jag klämde in det ganska bra där! Efter en ”tuff” dag i skolan så åkte jag och Hanna C till San Francisco för att se på the Giants spela Baseball. När vi kom fram kryllade det av olika grupper av människor, de som är sportfantaster ända ut i tåspetsen eller de som var där för sällskapet och ätandet. Men trots det kunde du känna en atmosfär som alla var en del av även om du kom från Sverige vilket var svett, sång, hot dog doften och en vinna känsla.   För att vara en del av denna underbara känsla så köpte Hanna och jag oss varsin Giants keps som vi bar med stolthet in på arenan.  National sången kickade igång matchen på ett sprudlande sätt och spänningen blev ett faktum.  Matchen bjöd på några läckerheter men det var väldigt få men att få vifta med Giants kepsen och göra high five med människorna runt en när the Giants vann var underbart. Dock kan jag erkänna att Hanna och jag lärde oss inte bara baseball den kvällen utan även hur du äter något jag inte kommer ihåg vad det heter men det ser ut som fågelfrön samt hur man äter som en riktig amerikan alltså onyttig mat. Hahah Denna kväll var mer än en baseball match, det var en plats där man träffades för att socializa med andra människor.

Efter mycket sång, dansande, high five och ett frieri så lämnade jag och Hanna arenan med en känsla av ett nytt favoritlag i baseball (vi känner dock inte till så många baseball lag men skit samma) hahah

Efter en sen kväll så somnade jag med ett leende på läpparna med ett nytt minne att komma ihåg. Ett minne som jag fick dela med toppentjejen Hanna och hennes host bror Daniel.

Fågelfrön. hahaha

Ha det gött! :)

Jahaja, nu är det jag som får sitta och skämmas här i skamvrån med dumstruten på. Efter att ha varit bonden med fackla som gått längst fram i den upprörda folkmassan och proklamerat att mina klasskamrater måste börja följa bloggschemat - så har jag själv misslyckats på den punkten. Anledningen till detta leder mig osökt in på vad jag tänkt blogga om idag: en weekend i Yosemite.

I torsdags eftermiddag plingade det till i min telefon och Hanna W undrade om jag var ready to go. Angående det kan jag väl säga att jag och min hostmom var lite.. eh.. efter i dagens tidsschema (ja mamma, jag ser framför mig hur du himlar lite med ögonen och säger "förvånande!" i lagom ironisk ton). Hur som haver stod familjen Wangers bil utanför vår port tio minuter senare, jag satt snart där i och i all hast kan jag ha råkat missa att blogga.
    Nåväl. Efter några timmar i en bil i storlek av ett litet hus i sällskap med Hanna W, hennes hostbror Gabe och hostparents och en jäkla massa packning rullade vi in på parkeringen till hotellet. Jag och Hanna checkade in i vårt rum som visade sig vara stort och innehålla två dubbelsängar - så några minuter senare infann sig även Sebastian gånger två, Johan, Lenur och Hanna C i rummet: även de hade hittat till Yosemite!
    Fredag morgon och Lenur och Sebastian vaknar upp bredvid varandra i sängen bredvid min och Hannas. Varför skulle de tänka på att ta med en nyckel till sitt hotellrum så att de kan komma tillbaka in när det var dags att sova? Smarta killar. När frukosten var förtärd begav vi alla oss upp till naturreservatet för hiking bland vattenfall och storslagna naturvyer. Åtminstone fick vi berättat för oss att det var så det var - det var nämligen lite svårt att se i all dimma och mellan de stora snöflingorna som föll från himlen. Efter en dag ute i naturen var många kalla och blöta, och med tanke på Sebastian E:s inlägg här tidigare skulle jag gärna vilja ha en defintion av "vattentätt" - jag är nämligen osäker på om hans tennisskor som han bokstavligt talat kunde vrida ur vatten ur stämmer överens med den beskrivningen.. För att få upp värmen igen möttes vi svenskar upp inne vid hotellets varma pool och i jacuzzin. Välförtjänt! 
    Inatt fick jag och Hanna till vår lycka ha våra sängar för oss själva, i alla fall när de andra svenskarna och Gabe till slut lämnat vårt rum. Kvälls-/natthäng stod nämligen på schemat igen, himla trevliga människor man har omkring sig alltså! Resultatet var dock lätt morgontrötthet, men glada blev vi när vi såg att himlen var blå, vindarna varmare och det såg ut att bli en fin dag uppe i naturreservatet. 
    Gabe, Johan och Hanna C hade hängt med host-papporna för att hika med snöskor, vi andra passade på att ta oss runt i området för att se allt som vi inte kunde se igår på grund av vädret. Vi såg vattenfall (Dan döpte för övrigt ett av dem till "Jenny falls", woho!) och skyhöga, branta klippor och nästan en björn. Vi kom nämligen till ett fält där massa människor stod samlade och när vi frågade en kille vad det var för uppståndelse sa dem att en björn varit framme och visat sig, men någon hade gått för nära så den hade försvunnit in i skogen igen... Osis!

Sitter nu "hemma" i Santa Rosa igen, konstaterar att jag är alldeles för bra på att ta foton som jag sedan inte orkar kolla igenom och att jag verkligen hoppas att jag kommer vara kapabel till att rota fram fina minnesbilder från den här helgen en lång tid framöver. Har haft fruktansvärt roligt, otroligt sällskap och är mycket glad och tacksam för att Hanna och the Wangers bjöd med mig!

En lycklig kille bland halvnakna män! Coachen sa dock ifrån när även han ville kasta av sig byxorna..


Edona och Paulina när vi stannade till vid en liten mataffär på väg hem från SF.