NYA ÄVENTYR
Nu har vi torkat tårarna och sitter på bussen redo för nya äventyr. Mer information kommer senare i veckan!
LAST WEEKEND
Vi har precis avverkat den sista helgen med våra underbara hostfamiljer och de flesta känner nog att separationsångesten börjar smyga sig på. Vår sista skolvecka och likväl vår sista vecka med familjerna börjar i morgon och vi har ett fullspeckat schema! I morgon (måndag) har vi vår stora Arts and Lecture-presentation, på tisdag har vi presentationer i såväl marketing som local economy, på onsdag har vi vår familjemiddag och vår graduation, på torsdagen har vi fått ledigt så att vi kan spendera de sista timmarna tillsammans med familjerna och på fredagsmorgonen sker det tårfyllda avskedet. Jag är säker på att de andra som ska skriva i veckan kommer att berätta mer ingående om det som jag nämnde i förbifarten.
Nu över till vad jag har haft för mig i helgen! I torsdags kväll kom min hostsisters barn på besök och jag och mina hostparents fick privilegiet att agera barnvakter hela helgen. Sötare och mer underbara barn har jag aldrig tidigare träffat, undra om någon märker om jag tar med mig dem i handbagaget hem? På fredagen, som erbjöd temperaturer upp eller till och med över 30-strecket, spelade barnen och jag fotboll i flera timmar. Det var mycket uppskattat från deras sida, men framförallt från min då det var första gången på fem veckor som jag sparkade på en fotboll! På lördagen åkte Julia, Paulina, jag och Edona och hennes hostfamilj till en flod där vi spenderade dagen. Den svalkande floden kom väl till pass eftersom termometern även denna dag översteg 30-sträcket. I dag (söndag) tog Sebastian H med mig till Lake Sonoma som ligger en dryg timmas bilresa norr om Santa Rosa. Mer naturskönt område får man leta efter! Sjön omgavs av höga kullar, liknande dem man kan skåda i Mosel- och Rhendalen, och färgen på vattnen var lik den man ser på vattnet i Medelhavet. Väl på plats susade jag och Sebastian, tillsammans med hans hostfamiljs vän, runt på sjön på en jetski. Farten uppgick till 55 miles/hour vilket motsvarar drygt 90 km/h. Mannen som körde jetskin var från Sydafrika och han var en riktig adrenalin junkie som sökte upp de största vågorna han kunde hitta och använde dem som hopp. Sebastian och jag kunde näppeligen hålla oss kvar på jetskin när vågorna gjorde att vi flög flera meter. Jetskituren var den hittills enskilt bästa upplevelsen jag varit med om här i USA, och jag tror inte Sebastian protesterar om jag säger att han också kommer skaffa sig en jetski i framtiden. (Mamma, kan jag få en jetski i studentpresent? Jag är ju ändå världens bästa son.)
Förra söndagen skrev jag att jag hade upplevt den bästa helgen någonsin. Jag får nog tillägga att denna helgen kommer på delad förstaplats. USA slutar aldrig leverera!
Här kommer lite bilder från helgen:
Killen till vänster och tjejen till höger vill jag ta med mig hem!
Solig bild från fotbollsplanen
Ännu mer från fotbollsplanen
Natursköna Lake Sonoma
Jetski-Sebastian
Jetski-Johan
Jetski-gänget
Bortse från bilen och handikappsplatsen och fokusera istället på det natursköna området i bakgrunden
Snowshoeing
I går: minusgrader och snö, i dag: solstolsläge och 20 grader varmt.
Som ni säkert redan läst i Amelias och Jennys inlägg så fanns det goda skäl för mig att frångå bloggschemat en aning. I Yosemite var avsaknaden av 3G, 4G, WiFi och allt annat som behövs för att kunna hålla kontakten med omvärlden tydligare än jag någon gång upplevt. Tur var väl det, för då hade det 14 personer stora gänget som åkte till Yosemite mycket tid att spendera med varandra istället för att hänga på olika internet communities. Det var sena kvällar, nätter med lite sömn och tidiga mornar som gällde. Sebastian H och jag hade nöjet att åka med Hanna C och hennes hostparents till Yosemite. Snällare och mer omhändertagande människor har jag aldrig tidigare träffat. Jag vill framförallt rikta ett stort tack till dem, men även till andra som var med och gjorde resan oförglömlig. När jag säger att det var en av de absolut bästa helgerna någonsin, vågar jag nästan påstå att jag talar för alla svenskar som var med.
Jenny har redan skrivit om vad vi gjorde i fredags, så jag väljer istället att fokusera på lördagens strapats som Hanna C, Thomas Silewicz, John och Gabe Wanger och jag begav oss ut på. Vi gick upp i ottan för att åka upp i bergen och vandra med snöskor. Det kanske inte låter så märkvärdigt att vandra på snön, vi svenskar borde ju vara vana vid det, men det var en av de bästa upplevelserna i mitt liv. Under fredagsnatten hade det fallit 50-70 cm nysnö så vägen vi vandrade på var helt orörd. Ja, ni läste rätt, vägen. Det var så mycket nysnö att vägen vi skulle åkt på för att komma till startplatsen var avstängd så vi vandrade på och jämte vägen istället. På grund av det ymniga snöfallet dagen innan utvecklades det till ett träningspass av det jobbigare slaget. Här kommer lite bilder och en film som jag snabbt klippte ihop som kanske kan förmedla lite av det vi fick uppleva.
UTKLASSNING
Efter precis två veckor på resande fot förväntar man sig nästan att hemlängtan ska börja smyga sig på och att den amerikanska vardagen ska börja kännas lite grå. Lyckligtvis har inte hemlängtan märkts av ett dugg (jag saknar dock mamma litegrann) och den amerikanska vardagen är allt annat än grå! Varje dag möts man av nya utmaningar och man ställs inför situationer man aldrig tidigare ställts inför. För Sara W, Fanny, Kamilla, Edona, Paulina, Julia, Niclas och mig bestod dagens utmaning av fystester på PE-lektionen. Vi skulle springa sex varv på löparbanan och därefter göra så många situps man klarade av. Vi svenskar visade verkligen amerikanerna var skåpet skulle stå, på både löpningen och situps-testet utklassade vi dem rejält! Ni får ha överseende med att bilderna som följer inte hänger ihop med texten.
Vi spelade lite baseball
Vi spelade lite baseball
Min fina hund som skapar andningssvårigheter för mig
Frozen yoghurt som säljs precis jämte skolan
HOST
Egentligen är det inte min tur att blogga i dag, men i brist på annat att göra tänkte jag att en liten kort lägesrapport kunde komma väl till pass. Anledningen till att jag inte har så mycket för mig beror på att jag har lyckats med konststycket att dra på mig alla sjukdomar man kan tänka sig. Dagen som skulle spenderats på en outlet med Sebastian E och kvällen som skulle spenderas på en musikal med Sara W förbyttes istället mot sängläge hela dagen. Mina mycket vänliga host parents har försett med mig vatten, juice, kaffe, fiskenchiladas och mängder med fruktsallad.
Skidresan till Squaw Valley bjöd på annorluna skidåkning än vad jag är van vid. Det är bara i USA som man behöver staka sig fram för att ta sig ner för backarna. På grund av det varma vårvädret var snön som klister och det erbjöds allt annat än pudersnö. Trots det hade vi en fantastiskt fin dag! Alla svenskar som var med underskattade den kaliforniska vårsolen och brände sig rejält i ansiktet. Kommentarer som: "Jag är röd som ett stoppljus!", "åh va jag önskar att jag kunde öppna mina ögon såpass mycket att jag faktiskt kan se hur röd jag är...", "jag har en riktig clownnäsa", "jag ser ut som en tvättbjörn" och "FUCK vad röd jag är i ansiktet. och svullen. Jag har en rand i pannan. Fan också." gick att skåda i vår facebookgrupp.
Nu ska jag sova så att jag kan spöa Edona i bowling i morgon!! (Ja Edona, det var en hint om att du skall fråga mig om vi ska bowla i morgon)
ALLT MÖJLIGT
Här kommer ett helt oigenomtänkt och ostrukturerat inlägg om vitt skilda saker. Jag ber om ursäkt att inlägget inte innehåller några blankrader mellan de olika styckena. Måste erkänna att jag efter många försök inte ännu har listat ut hur man får in några.. Plötsligt så funkade det, yeey!
Jag kan bara tala för mig själv, men något som jag tror att de allra flesta av oss som befinner sig i USA har lagt märke till är hur kallt det är i sovrummet. Om någon del av kroppen råkar smita ut från värmen under täcket medans man sover vaknar man nästan omgående och tvingas dra in kroppsdelen för att kunna somna igen. Problemet hade inte varit så svårt att åtgärda om man hade haft ett element i sovrummet att skruva upp värmen på. Den bästa, enklaste och enda lösning jag hittills har kommit på är att sova i mitt underställ som jag tog med hemifrån. Då är problemet istället att jag halvvägs in på natten vaknar upp och är lika svettig som efter ett spinningpass. Om någon har en lösning skulle jag uppskatta om ni lämnade en kommentar i kommentarsfältet nedan.
I fredags frågade jag min host dad om vi kunde åka och köpa ett par joggingskor att använda på PE-lektionen. Vi styrde kosan mot ett lågprisvaruhus som hette Costco Wholesale. (För er som inte vet är det är en helt genomamerikansk affär som säljer allt. När jag säger allt menar jag verkligen allt!! Allt man köpte levereras i stora kvantiteter till ett mycket lågt pris. Exempelvis så innehöll de minsta paketen toapapper 100 rullar.) Väl inne på Costco tog min host dad mig till skoavdelningen där de enda jogginskorna de hade var av ett märke jag aldrig tidigare hade hört talas om. När jag sedan tittade på prislappen såg jag att de enbart kostade 9,99$. Jättebra tyckte min host dad, jag var dock väldigt mycket mer skeptisk. Det hela slutade med att vi åkte till ett annat stort varuhus som sålde alla kända varumärken man kan tänka sig. Mina nya skor var tio gånger så dyra som på Costco, men jämfört med svenska priser var de billiga. Alla som jag träffar på kommenterar mina nya skor, inte konstigt när de är så här fräsiga:
I går (lördag) åkte jag, tillsammans med Hanna C, Hanna W, Sebastian E och deras familjer, på en dagsutflykt till San Francisco. Vädret var allt annat än bra, men trots det hade vi en fin dag. Vi hann med att besöka Pier 39, hänga ut från en cable car, äta en amerikansk burgare samt strosa runt i staden. Här kommer en bild på det härliga gänget amerikaner som var med:
FINALLY
Om allt har gått bra (och att jag har lyckats ställa in det här inlägget korrekt) har vi precis sagt hejdå till våra nära och kära på flygplatsen, vi har lyckats att ta oss igenom säkerhetskontrollen, hunnit äta en riktigt stor frukost på Landvetter och planet ska, enligt tidtabellen, lyfta just i detta nu.
Jag vill uppmana föräldrar, lärare, kompisar och även alla andra som är inne och läser om vår resa att emellanåt skriva en kommentar så att vi ser att budskapet går fram. Till er i EP10 och EP11 som är inne och läser önskar jag er lycka till med skolarbetet. Håll modet uppe, det är snart er tur!
ETT MIRAKEL
Om man är optimistisk, vilket jag allt som oftast tenderar vara, är det nu bara en vecka kvar tills vi åker. Tiden har gått mirakulöst fort!! Samtidigt som våren är i antågande här i Sverige har vi fått rapporter om att den kaliforniska solen lyser med sin frånvaro. Men som sann optimist väljer jag att förbise det faktum att vädret, i alla fall de första dagarna (väderprognosen sträcker sig för tillfället inte längre än den 23:e mars), inte kommer ge oss den gyllenbruna färg vi så länge suktat efter. Istället kommer jag med det, på förhand, kanske vågade påståendet, "oavsett väderförhållanden kommer jag, tillsammans med 18 av mina absolut närmsta vänner, uppleva sju oförglömliga veckor som vi för alltid kommer minnas som veckor fyllda av ren glädje".
We are looking forward to meeting you later this week." Så står det i mailet jag precis fick av mina host-päron.
- Antingen så har man längre veckor i USA än i Sverige
- eller så räknar inte amerikaner veckan man är i just nu
- eller så har de fått annan information än vad vi har fått angående vår avresa
- eller, vilket som är mest troligt, så har de helt enkelt bara skrivit fel.
Oavsett vad, ser jag det som ett tydligt tecken på att påbörja packningen snarast. Lingonsylt, mandelmassa, presenter, kläder och skor ska trängas om det något begränsade utrymme som resväskan erbjuder. I slutändan tror jag att det kommer krävas ett mirakel för att få den stängd.
P.S
Allas vår Ranelid och Flinck ska självklart vara med på ett hörn!
"Ett mirakel som kallas kärleken, ett mirakel
Kärleken kärleken kärleken, oj oj
Ett mirakel som kallas kärleken
Nu kommer kärleken, nu kommer armén, nu kommer soldaterna
Herregud
Mirakel"
</div>
<div><em><br /></em></div>
"När löpsedlarna flaxar vilt, och mitt liv fläks ut för er
När olyckskorpar kraxar är mitt svar en upplyst scen
Och det är för dig som jag gör min entré"
D.S
Österrike, mössa, Sebastian x2 och 28 dagar
Min goda vän Sebastian Ekström och jag befann oss förra veckan i Österrike för att åka skidor. Väskorna behåller vi framme, men innehållet byter vi ut mot shorts, badkläder, T-shirts och givetvis solglasögon. Om inte mindre än 28 dagar, (ja ni läste rätt), beger vi oss iväg på vår livs resa.
Förövrigt har Sebastian E fått sin studentmössa, som han kommer pryda sitt huvud med dag som natt fram till den 8 juni.
(Såhär besviken är Sebastian H över att hans mössa inte har kommit)
