What a day
Vet knappt vart jag ska börja för gårdagen var väldigt intensiv.. Dagen började vid 5.00 då bilen rullade mot samlingsplatsen där vi plockade upp Kamilla. Därefter bar det av mot Squaw Valley, som är en skidresort vid Lake Tahoe. Jag (Sara W) och Kamilla bestämde oss dock ganska snabbt när vi såg bergen att vi inte skulle åka skidor för det såg livsfarligt ut och vi ville komma ut överlevande från den här resan, haha. Skidorten var verkligen jättemysig och det kändes mer som om man var i Österrike än i Kalifornien. Så, istället för att åka skidor tillbringade jag och Kamilla dagen med att utforska området lite vilket vi tröttnade på ganska snabbt så vi satte oss istället i solen i några timmar vilket inte var så smart. Idag ser vi ut som kräftor båda två i ansiktet... Dock är Hanna Ws bränna värre då hon tydligen har bränt ögonvitorna (!!). Visste inte ens att det gick, läskigt..
Efter Squaw Valley så åkte jag, Kamilla och min host-dad Dave på en tur runt området och vi började med vackra Lake Tahoe. När det är klarblå himmel ser sjön mer ut som medelhavet än en sjö. Efter sjön var det dags för Nevada! Kamilla var överlycklig och blev genast ännu mer lycklig när vi gick in på ett Casino. Måste erkänna att det faktiskt kändes ganska coolt att vara där inne.
Truckee stod näst på schemat och det är en mysig liten stad och det kändes som vi hade kommit till vilda västern. Det såg precis ut som det gör på High Chaparall fast i verkligheten, haha.
Sist men inte minst stannade vi för lite mat i college-staden Davis som såg precis ut som en medelhavs-stad! Kändes som man var på någon gata i Alanya eller något.
Kan sammanfatta dagen med att det känns som vi besökte flera olika länder igår, och att det är sjukt coolt att ett land kan erbjuda så mycket olika saker.
Efter Squaw Valley så åkte jag, Kamilla och min host-dad Dave på en tur runt området och vi började med vackra Lake Tahoe. När det är klarblå himmel ser sjön mer ut som medelhavet än en sjö. Efter sjön var det dags för Nevada! Kamilla var överlycklig och blev genast ännu mer lycklig när vi gick in på ett Casino. Måste erkänna att det faktiskt kändes ganska coolt att vara där inne.
Truckee stod näst på schemat och det är en mysig liten stad och det kändes som vi hade kommit till vilda västern. Det såg precis ut som det gör på High Chaparall fast i verkligheten, haha.
Sist men inte minst stannade vi för lite mat i college-staden Davis som såg precis ut som en medelhavs-stad! Kändes som man var på någon gata i Alanya eller något.
Kan sammanfatta dagen med att det känns som vi besökte flera olika länder igår, och att det är sjukt coolt att ett land kan erbjuda så mycket olika saker.
70-talet tar revansch!
Tjoho!
![]()
Efter lite marketing, local economy och PE bar det av till skiduthyrningen i en av amerikanarnas " små" leksaksbilar. Att kliva in i skiduthyrnings affären var som att åka en tidsmaskin tillbaka till 70-talet. Pjäxorna var "moderna" a la america. Om Stig Helmer och hans fjong var moderna i snowroller så kommer jag imorgon vara i en klass för mig själv. För att brskriva min sexiga klädsel som kommer locka killarna i backen så kan jag säga så här - de är svåra att böja sig i för då spricker de nästan, jackan har ett säkerhetsbälte så att fett inte ska ramla ut vilket kanske är bra här i amerikan...:) haha Resten får ni tolka själva, titta och njut!
The Swedes are in town!
Pang, bom! CH och Lenur träder in på bloggen och ska berätta om vår första vecka i Kalifornien. Vi har vart med om mycket, bland annat gått upp 15 kilo i snitt med tanke på all mat, hamburgare och läsk. Skämt åsido, vi håller oss i form. Många tar dubbla idrottslektioner, kör mudruns eller hårda fyspass. Inte jag (CH). Jag fäller träd, bär stockar och åker runt på på extremt kraftfulla fyrhhjulingar. That's how I motionerar. Självklart ingår det lite gympass också, men det är inte lika coolt som att fälla träd lumberjack-style.
Vi har vart med om fruktansvärt mycket roliga saker och lite mindre trevliga sådana också. De mindre trevliga är till exempel Cinnabon's, kanelbullar på runt kilot med cirkus en liter glasyr över. Kalaset hamnade på runt 1000kcal, skämmigt nog kunde jag inte äta upp den. Jag får fortsätta öva. We have också njutit av solen, det vill säga då den vill visa sig, och our swinglish is improving mycket! Vi hart båda besökt redwoodskogarna som omger oss, och maken till träd för man leta efter. Träd som är äldre än 1400 år, DET kallar jag träd!
Vi har njutit länge efter denna underbara resa och det känns lysande att vara här. Jag (Lenur) bakade chokladtiramisu till vårt mycket trevliga knytkalas hos familjen Lord, och andra jag (CH) uppskattade den väldigt mycket, och tro mig, jag var inte den enda. Njut av lite los bildos sålänge, CH och Lenur signar ut för ikväll, och CH signar in i hottuben istället. Winning!
Vi har vart med om fruktansvärt mycket roliga saker och lite mindre trevliga sådana också. De mindre trevliga är till exempel Cinnabon's, kanelbullar på runt kilot med cirkus en liter glasyr över. Kalaset hamnade på runt 1000kcal, skämmigt nog kunde jag inte äta upp den. Jag får fortsätta öva. We have också njutit av solen, det vill säga då den vill visa sig, och our swinglish is improving mycket! Vi hart båda besökt redwoodskogarna som omger oss, och maken till träd för man leta efter. Träd som är äldre än 1400 år, DET kallar jag träd!
Vi har njutit länge efter denna underbara resa och det känns lysande att vara här. Jag (Lenur) bakade chokladtiramisu till vårt mycket trevliga knytkalas hos familjen Lord, och andra jag (CH) uppskattade den väldigt mycket, och tro mig, jag var inte den enda. Njut av lite los bildos sålänge, CH och Lenur signar ut för ikväll, och CH signar in i hottuben istället. Winning!
Ps. Ni får luta huvudena lite, teknik-killen vet inte hur man roter bilderna. Inte alls pinsamt.
Sittin' In da sun. Klassen njuter för fullt.
Racingfyrhjulingar är kul. De är också ett bra sätt att pajja sina kläder på!
Vackra redwood.
Lumberjack-time!
party in the U.S.A.
Dags för min debut på bloggen.. Först och främst hoppas jag att alla där hemma i Sverige har det bra och att ni följer vår blogg SLAVISKT! Här kommer ni nämligen att få veta precis allt ni behöver veta om vår resa. Nästan. Kanske.. Hur som helst, NU KÖR VI!
Jag tänker inte skriva så mycket om vad som har hänt i skolan eller om klassens gemensamma aktiviteter.. Istället vill jag berätta hur det har varit att bo med familjen Benecke i en vecka. Jag har nämligen fått uppleva den amerikanska kulturen i form av ett party i mitt amerikanska hem, skaffat mig en massa nya vänner tack vare detta party i mitt amerikanska hem och sjungit inför många duktiga operasångare/sångerskor - även det tack vare partyt! I lördags hade vi fullt upp med att förbereda inför festen, och min host sister, hennes pojkvän och jag gjorde lemonad av citroner från trädet i trädgården! Ett sånt vill jag ha hemma..
Festen vi hade var för min host dad Peter som fyllde 60 år, och den blev verkligen en succé! Det var ungefär 35 personer där och alla var mycket intresserade av den-svenska-tjejen-med-det-konstiga-namnet-som-få-amerikaner-kan-uttala. Jag hade en mycket trevlig kväll och jag känner verkligen att jag har hamnat i rätt familj! Precis som jag själv, är mina host parents mycket intresserade av sång och musik (dock är de operasångare båda två, så jag antar att jag får lära mig att sjunga det också), vilket märktes på festen.. När de som inte hade en fantastisk röst hade gått hem, vilket inte var många, startade sången.. Alla sjöng varsin sång, och jag valde låten "I dreamed a dream" och jag måste ha gjort ett fantastiskt uppträdande för det var mycket uppskattat :)
Utöver att festa med amerikanarna har jag också varit med i min host mom's kör, eftersom de just nu sjunger två svenska sånger och verkligen behöver hjälp med uttalet.. Alla i kören är väääldigt trevliga, något som verkar gälla de flesta amerikaner. Kanske är det bara för att jag är svensk..
Kort sammanfattning: Jag bor med två mycket högljudda (läs "höga-toner-ljudda") och fantastiska människor, och ägnar mycket tid åt sång, skratt och att skaffa vänner. Jag dricker också lite lemonad..
Det var allt för nu (även om jag inte ens har fått med hälften av allt som har hänt i det här galna huset..)!
Pot Luck Dinner at Lord's place
Igår, onsdag, bar det av till Niclas host family the Lords. Alla familjer, studenter och Peg och Pär var inbjudna och alla skulle ha med sin någonting till knytkalaset. Lord's "hus" var väl snarare ett mindre slott än ett hus, och med höga, vita pelare välkomnades man in i värmen av host mum Gina Lord och den yttepyttelilla hunden Charlie. När jag kom dit med min host mum Peggy och host dad John var de flesta redan där, och det var säkert uppemot 50-60 personer därinne. Jag och John hade slitit ett tag med att göra en traditionell svensk ostkaka att ta med, då både John och Peggy fell in love i sin svenska kokbok de fick av mig. Det tog två försök och fyra timmar att lyckas, men vi lyckades i alla fall! Här är resultatet:
För övrigt så bjöds det en mängd olika pastagratänger, kyckling, potatis, risotto och massa annat. Vi svenska studenter samlades, inte helt oväntat, i en flock på baksidan av huset vid den fantastiska poolen. Med var också Julias lillebrorsa Stewart, och Sebastian H's nya lillebrorsa, vars namn jag inte minns. Trevliga människor allihopa! Det var också jättekul att träffa allas familjer, alla var verkligen hur trevliga som helst och alla verkade trivas väldigt bra :). Här kommer lite härliga bilder:
Värdsonen Niclas.
Happy people.
Tack för en riktigt bra kväll!
WARRIORS vs. LAKERS
Det var egentligen så att jag skulle bloggat igår men efter ni läst detta inlägget kommer ni förstå varför jag väntade med att skriva det tills idag.
Jag tänker inte beskriva så mycket om skoldagen igår utan i stället hänvisa till Amelias inlägg här under. (Mycket underhållande sådant). Fast Roy och Marketing-lektionen kräver nog några utropstecken til så här kommer dem !!!!.
Medan rester av klassen ade rehearsal för en presentation som vi ska hålla för allmänheten om några veckor (den ni föräldrar fick se på föräldramötet) hämtade min hostmom upp mig vid skolan och tog med mig hem. Skolka redan andra dagen kändes faktiskt rätt lugnt när jag visste vad som väntade...
Vi styrde nämligen kosan mot Oakland, en stad någon timma från Santa Rosa för att kolla på NBA-basket. Golden State Warriors mot Los Angeles Lakers. Arenan var för det första gigantisk. Amerikanerna var precis så taggade som man har sett på film. Plastmuggarna med öl var fyllda till bredden och utbudet av skräpmat var större på min sektion av arenan än det är i hela Sverige - seriöst!
Matchen (för den som är intresserad, ni andra kan skippa detta stycket) började lite segt men de sista 10 minuterna spelades des upp fantastisk basket framför mina ögon. Lakers stora stjärna Kobe Bryant som hade missat alldeles för många chanser skärpte till sig och gjorde några riktigt snygga poäng. Fansen blev såklart som galna.
Något jag tyckte var roligt var all pausunderhållning. Cheerleaders, trummor, pizzautdelning, tävlingar och annat. (Allt var självklart sponsrat och marknadsföring i högst grad).
Vi kom hem sent och det känns därför skönt att inte börja skolan förrän 10.30. Här kommer några bilder från matchen. Inte så värst bra såna men jag var faktiskt upptagen med att uppleva det själv :)
Did you know... school [college] is fun!
Jag skulle vilja inleda med att säga något till alla de stackarna hemma i Borås som tror att de har det bra bara för att solen tittar fram lite - vi i EP09 har det ganska så väldigt mycket bättre här borta i Kalifornien!
Så, nu har vi fått det ur världen och jag kan därför börja med mitt inlägg. Idag hade jag tillsammans med Niclas, Hanna W, Sara Josefine och Sebastian E Political Science för första gången. Detta var en otroligt intressant upplevelse på så många olika plan. För det första så hoppade vi in i en redan befintlig amerikansk klass fylld med studenter i alla åldrar och former. Vi fick alla ställa oss längst fram i klassrummet och presentera oss - American style! Monte, vår instructor som det så fint verkar kallas (?), verkar vara väldigt intresserad av Män som hatar kvinnor då frågorna vi fick av honom rörde detta ämne (och vi som trodde att han skulle fråga typ "As a Swede, what is your opinion on 'Obamacare' and why?" *lättnaden*). Hur som haver, det var tydligen så att de amerikanska studenterna kunde få extra credit om de gjorde en intervju med en av oss svenskar. Detta verkade vara populärt så vi delades upp bland amerikanerna likt en stor tårta som alla ville ha en bit av. Jag klagade dock inte, tvärtom tycker jag att detta ska bli jätteroligt. Jag har två grupper som jag ska träffa och prata lite med vilket jag ser fram emot. Hoppas bara inte att det tror att jag är någon sorts superexpert när det kommer till Sverige bara för att jag är svensk dock... *ser ett scenario spela upp framför mig där jag ser mig själv svara på frågor med frasen: "I'm just gonna google that real quick..."*
Moving on. Nästa lektion var Local Economy som verkar interessant och vår instructor verkar även här vara bra (nämnde jag att Monte var bra?). Här var vi dock bara elever från vår klass. Tror inte att det finns så myclet mer att säga om det just nu dock...
Efter lunchen var det dags för det som jag har väntat på med spänning, MARKETING MED ROY! Detta var förmodligen något av det bästa som jag någonsin varit med om! Och ja, jag kommer använda många uttropstecken i detta stycke för det kommer faktiskt behövas, deal with it! Om jag skulle beskriva Roys lektion så skulle jag säga att det var en fantastiskt rolig stand-up show som samtidigt var lärorik! Jag tror nog aldrig att jag har skrattat så mycket under en lektion samtidigt som jag inte tror att jag någonsin har lärt mig så mycket som jag gjorde under en enda lektion som jag gjorde under denna. Jag tror att höjdpunkten av lektionen var när vi kom in på det faktum att man kan köpa weed som "medicine" i California vilket Roy skämtade mycket om, han avslutade det hela med att säga att "we are all gonna have some medicine together when we are done with this course" (förtydligande för de som börjar undra vad vi egentligen håller på med här borta i staterna: det var ett skämt). Oj, vad vi skrattade! Han var bara så sjukt fantastiskt undebart bra! han har verkligen fattat att man lär sig som bäst när man har roligt. Jag och några andra i klassen konstaterade att man nu faktiskt på riktigt längtar tills nästa lektion!
Jag tror att jag tar och avslutar mitt inlägg med detta, det går ju trots allt inte att toppa Roy!
PRECIS SOM ALLA ANDRA
Som Edona redan förklarat var idag den dag som för många brukar kallas first day of school. För minoriteten kallas det dock första skoldagen. Det är precis vad vi svenskar är på SRJC, en minoritet. Trots det är vi de elever som får mest uppmärksamhet.
Kanske inte så konstigt när man går omkring och pratar hurdygury-språk på campus...
Tro nu inte att detta innebär att vi blir särbehandlade. Jag, Sara G, Agnes, Amelia och Sebastian H hade valt samma idrottslektion (Body Conditioning) och vi hade turen(?) att hamna mitt i resten av de amerikanska elevernas "midterm fystest". Det var bara att börja springa varv, göra armhävningar, situps, plankan med mera medans läraren höll koll på våra resultat. Mina obefintlliga armmuskler bör definitivt bättras på märkte jag.
Och trots att mina magmuskler ömmar lite så känns det ändå skönt att vi behandlas som vilka som helst.
Även om vi inte är vilka som helst ;)
Snart så kommer det vara muskler och inte.... sockar
COLLEGESTUDENTER!
Nu är vi officiellt studenter på Santa Rosa Junior College och det känns underbart. Political Science var ämnet som stod högst upp på schemat och snacka om att man var nervös. Vi hade tidigare fått reda på att vi skulle delas in i grupper med amerikanska elever där vi skulle jämföra Sverige med USA och att vi bör komma väl förberedda men nu efterhand inser man att det inte var så farligt som man förväntat sig. Läraren vi hade, Monte var jättesnäll och eleverna var vänligt inställda till vår medverkan i klassrummet vilket bidrog till en lättare stämning. Ni i klassen som ännu inte haft er första Political Science lektion, oroa er INTE.
Efter det hade vi PE, och de flesta i klassen hade valt Body Conditioning. Det var roligt, och skönt att få träna men järnspikar vad öm man är nu i efterhand och imorgon väntar ett pass av weight lifting. Skoldagen slutade med att vi fick våra graduation gowns :).
Efter skolan följde en viss Johan Fritz hem till mig för att äta och spela biljard. Vi körde bäst av tre och han vann två av dem (så typiskt). Just nu sitter Johan och dricker te som luktar Jenka, blir helt nostalgiskt bara av lukten :D
ALLT MÖJLIGT
Här kommer ett helt oigenomtänkt och ostrukturerat inlägg om vitt skilda saker. Jag ber om ursäkt att inlägget inte innehåller några blankrader mellan de olika styckena. Måste erkänna att jag efter många försök inte ännu har listat ut hur man får in några.. Plötsligt så funkade det, yeey!
Jag kan bara tala för mig själv, men något som jag tror att de allra flesta av oss som befinner sig i USA har lagt märke till är hur kallt det är i sovrummet. Om någon del av kroppen råkar smita ut från värmen under täcket medans man sover vaknar man nästan omgående och tvingas dra in kroppsdelen för att kunna somna igen. Problemet hade inte varit så svårt att åtgärda om man hade haft ett element i sovrummet att skruva upp värmen på. Den bästa, enklaste och enda lösning jag hittills har kommit på är att sova i mitt underställ som jag tog med hemifrån. Då är problemet istället att jag halvvägs in på natten vaknar upp och är lika svettig som efter ett spinningpass. Om någon har en lösning skulle jag uppskatta om ni lämnade en kommentar i kommentarsfältet nedan.
I fredags frågade jag min host dad om vi kunde åka och köpa ett par joggingskor att använda på PE-lektionen. Vi styrde kosan mot ett lågprisvaruhus som hette Costco Wholesale. (För er som inte vet är det är en helt genomamerikansk affär som säljer allt. När jag säger allt menar jag verkligen allt!! Allt man köpte levereras i stora kvantiteter till ett mycket lågt pris. Exempelvis så innehöll de minsta paketen toapapper 100 rullar.) Väl inne på Costco tog min host dad mig till skoavdelningen där de enda jogginskorna de hade var av ett märke jag aldrig tidigare hade hört talas om. När jag sedan tittade på prislappen såg jag att de enbart kostade 9,99$. Jättebra tyckte min host dad, jag var dock väldigt mycket mer skeptisk. Det hela slutade med att vi åkte till ett annat stort varuhus som sålde alla kända varumärken man kan tänka sig. Mina nya skor var tio gånger så dyra som på Costco, men jämfört med svenska priser var de billiga. Alla som jag träffar på kommenterar mina nya skor, inte konstigt när de är så här fräsiga:
I går (lördag) åkte jag, tillsammans med Hanna C, Hanna W, Sebastian E och deras familjer, på en dagsutflykt till San Francisco. Vädret var allt annat än bra, men trots det hade vi en fin dag. Vi hann med att besöka Pier 39, hänga ut från en cable car, äta en amerikansk burgare samt strosa runt i staden. Här kommer en bild på det härliga gänget amerikaner som var med:
Lagom mycket
Från landet lagom till landet mycket. Ja så kan man ju se resan från Sverige till USA och visst är det så att skillnaderna är slående enkelsängarna är bredare, pannkakorna tjockare och biosalongerna större.
Men framför allt är människorna varmare och mer öppna exemplen kan staplas på hög efter bara tre dagar i det lite större landet. Ett exempel är från min vistelse i San Francisco med min host-familj där folk faktiskt pratade med totala främlingar i hissen ett fenomen som med stor sannolikhet inte skulle hända i Sverige såvida ingen i hissen höll på att dö.
Det är ett fenomen som passar sociala-Sara super bra. Efter endast några dagars USA vistelse kan jag redan dra slutsatsen att jag är helt såld!
Hoppas alla läsare där ute har det bra, här kommer lite bilder som visar vad jag har haft för mig i de senaste dagarna.
Från landet lagom till landet mycket. Ja så kan man ju se resan från Sverige till USA och visst är det så att skillnaderna är slående enkelsängarna är bredare, pannkakorna tjockare och biosalongerna större.
Men framför allt är människorna varmare och mer öppna exemplen kan staplas på hög efter bara fyra dagar i det lite större landet. Ett av dem är från min vistelse i San Francisco med min host-familj där folk faktiskt pratade med totala främlingar i hissen ett fenomen som med stor sannolikhet inte skulle hända i Sverige såvida ingen i hissen höll på att dö.
Det är ett fenomen som passar sociala-Sara super bra. Efter endast några dagars USA vistelse kan jag redan dra slutsatsen att jag är helt såld! För mig är det inte "för mycket" för mig är det "lagom mycket".
Hoppas alla läsare där ute har det bra, här kommer lite bilder som visar vad jag har haft för mig i de senaste dagarna.
Träffat min Host-familj :)
Hängt i San Francisco där vi bla har shoppat, ätit sushi och kollat på The Hunger Games.
Örnen har landat
God kväll Sverige! Här är det morgon. Söndag morgon. Jag skulle bloggat igår, men det här med att resa tillbaka i tiden verkar ha gjort mig lite förvirrad för jag var fullt övertygad om att det var lördag idag. Även om jag visste att det var skola imorgon. Nåväl, nu kör vi.
I torsdags morse när vi tagit avsked från våra föräldrar var det mycket blandade känslor i klassen - förväntan blandades med nervositet, längtan och separationsångest varvades men mest av allt var vi glada. Flygresan ner gick relativt smärtfritt, men ett tag verkade det kunna sluta riktigt illa.. Gissar att en del föräldrar sitter hemma med hjärtat i halsgropen nu, men så farligt var det inte. Saken var den att vid varje flygstol fanns en liten tv-skärm där i alla fall jag spenderade x antal timmar på att spela Invasion, ett klassiskt rymdspel. Dessa kunde dock orsaka problem.
Plötsligt börjar det lukta bränt och en manlig flygvärdinna (vad de nu kallas) rusar fram och kör bort Sebastian H, Sara G och Johan från deras säten. Det visade sig att det blivit någon slags kortslutning vid Sebastians skärm och på grund av det fick vi andra klara oss utan skärmarna resten av flygresan för de stängde av dem allihop. Tack Sebastian.
Trots att den lilla olyckan togs hand om illa kvickt hann Sebastian och Sara båda tappa all ansiktsfärg, Kamilla gick in i rollen som lugn och omhändertagande och upprepade "det är ingen fara Sebastian, vi kommer inte dö, de fixar allting nu, ta det lugnt och andas, det löser sig" om och om igen. Några hojtade att INGEN får väcka Sara W som låg och sov några stolar bort, alla rädda för hennes reaktion..
När vi landade i San Fransisco sken solen och efter en supersnabb uppfräschning inne på toaletterna gav vi oss ut i vad de sa var tolv grader, men jag är fullt övertygad om att det var varmare än så! Vi åkte sedan buss genom San Fransisco, över Golden Gate och upp till Santa Rosa. SF var slående vackert med hus som såg ut som filmkulisser och de legendariska gatorna som gick upp och ner i backar omkring oss. När vi sedan fick se Golden Gatebron var det som om polletten föll ner - folk blev som galna och när bussen stannade sprang många ut och hoppade, skrek och gjorde alla möjliga gester. Jag och Amelia gick en liten bit efter och kände oss oerhört mogna och världsvana. Skämt åsido, Golden Gate var imponerande, men av någon anledning hade den inte fullt så stor effekt på mig som på många andra i klassen.
Som sagt, det är söndag morgon och vi har nu spenderat några dygn här. Jag vet att flera av mina kamrater redan hunnit besöka San Fransisco, Red Woods och jag tror att det är flera än jag som redan hunnit besöka bion för att se The Hunger Games. Skolan börjar imorgon och efter rundvandringen på colleget i fredags kan jag inte säga annat än att jag är förväntansfull! Våra scheman är ingenting gentemot de i Sverige och hittills har nog enda problemet med dem varit när folk skulle välja P.E. (idrott). Vi kunde välja bland ett gäng olika, men det verkar som om många kör på Body Conditioning och jag själv har valt två stycken - imorgon ska jag spöa Sebastian E på boxningen och sen ska jag och CH jämföra biceps på Weight Lifting. Vem tror ni vinner?
Golden Gate i egen hög person. San Fransisco i bakgrunden.
Förresten ser ni här under varje inlägg vem det är som skrivit.
Living the american life
Har precis kommit hem efter att ha akt runt i Somona couny med Barbara och Roy. Roy tog med mig pa en vintur pa Korbel vingard dar vi gick pa en rundvandring och fick se hur de tillverkade vinet men vi skippade vinprovningen eftersom jag inte far dricka;)De tog ocksa med mig till den sotaste lilla byn dar jag och Barbara gick och shoppade en liten stund och sedan akte vi vidare till havet. Tyvarr regnar det idag sa vi ska aka tillbaka till kusten nagon annan dag nar det ar sol sa att jag kan ga ut pa klipporna.
Om ca tio minuter ska Barbara och roy ta med mig pa min forsta "fondraiser", det ska bli super skoj:)
God kvall. (Morgon?)
Klockan ar 22.42, fredag. Det ar inte min tur att skriva idag. Kanske borde jag inte ens skriva, da jag inte har svenska tangenter och gor det formodligen valdigt jobbigt far de som laser... Men jag gor ett kort inlagg, vill bara saga hej, som Hanna skrev innan. Har precis lart min host sister Robyn att saga "Jag ar kissenodig" pa svenska och det var mycket intressant, och roligt. Imorses vaknade jag till ljudet av en tupp som gol. Ocksa ganska intressant. Och roligt. Pa sondag bar det av till San Francisco. DET, blir definitivt roligt. Som ni kanske marker, sa ar det mesta roligt.
Vet inte vad jag ska saga mer just nu. Hoppas att alla har det bra, var de an ar.
<3
/Kamilla
Vet inte vad jag ska saga mer just nu. Hoppas att alla har det bra, var de an ar.
<3
/Kamilla
HUNGRY?
Medan vi alla samlar krafter för att skriva proppfulla, fantasifulla och inspirerande inlägg kommer här ett kort hej. Jag trodde att jag skulle anlända till Kalifornien dödstrött och vilja sova konstant de första dagarna men jetlaggen har visat sig på ett annat sätt. Det är nämlige inte sömnen som är det jobbiga utan mat-tiderna. Vaknade upp klockan 4 imorse med kurrande mage. När jag nu för någon timma sen åt middag tillsammans med Niclas och delar av familjen Peterson var varken jag eller Niclas särskilt hungriga eftersom ja... klockan var ju 2 på natten.
Hoppas ni där hemma har det bra och att ni äter på bra tider.
FINALLY
Om allt har gått bra (och att jag har lyckats ställa in det här inlägget korrekt) har vi precis sagt hejdå till våra nära och kära på flygplatsen, vi har lyckats att ta oss igenom säkerhetskontrollen, hunnit äta en riktigt stor frukost på Landvetter och planet ska, enligt tidtabellen, lyfta just i detta nu.
Jag vill uppmana föräldrar, lärare, kompisar och även alla andra som är inne och läser om vår resa att emellanåt skriva en kommentar så att vi ser att budskapet går fram. Till er i EP10 och EP11 som är inne och läser önskar jag er lycka till med skolarbetet. Håll modet uppe, det är snart er tur!
8 TIMMAR TILL AVFÄRD
(tyvärr saknas några på bilden, däremot är Lisa som placerat oss i våra familjer med)
21 timmar
Om jag inte har räknat helt fel så är det nu 21 timmar kvar tills planet lyfter. Första planet tar oss till Paris och sedan bär det av mot USA. Det tar oss 11 timmar och 45 minuter att korsa Atlanten. Vi har alltså en hel del tid att fördriva - frågan är nu: hur ska tiden fördrivas? "Film" är ett av de många svaren på denna fråga. Några av mina klasskamrater sitter därför nu och "laddar ner" några sådana. Själv väljer jag att hyra film i iTunes Store. Mycket bättre alternativ om du frågar mig *hinthint*.
CALIFORNIA HERE WE COME
Eftersom jag är en vältalig och duktig entreprenörselev brukar jag givetvis inte svordomar, men om jag gjort det hade förmodligen både ett och två fula ord passerar mina läppar just nu. Sitter med näsan i skolböckerna, men att plugga är svårt när huvudet befinner sig någon annanstans. I tankarna packar jag upp min väska och hänger mina kläder prydligt på galgar i en garderob som är min till låns och står i ett soligt rum i ett litet hus i Santa Rosa, CA.
Att mina kläder kommer hänga prydligt tror jag inte kommer hända, men något som faktiskt kommer ske är att jag kommer resa till Kalifornien med EP09, flytta in i en nästan helt främmande kvinnas hus, gå promenader med en trebent hund och testa de amerikanska löpspåren. Om jag inte får fullkomlig resfeber och stannar hemma. Knappast troligt.
Att mina kläder kommer hänga prydligt tror jag inte kommer hända, men något som faktiskt kommer ske är att jag kommer resa till Kalifornien med EP09, flytta in i en nästan helt främmande kvinnas hus, gå promenader med en trebent hund och testa de amerikanska löpspåren. Om jag inte får fullkomlig resfeber och stannar hemma. Knappast troligt.
I skrivande stund tror jag att flera av mina klasskamrater går runt med lite packningsångest. Man vill ju inte gå runt i samma jeans och tröja de första veckorna, men å andra sidan har vi fått veta (ha ha) att det ska vara helt okej bra (lätt underdrift) shopping i Staterna, och då vill det till att ha lite utrymme kvar i väskan för alla fynd. Jag har hört rykten om att någon köpte 13 par skor förra året, men riktigt så drastiska hoppas jag inte att vi ska vara - fast ett par Converse eller två och kanske ett par klackar till balen kan få följa med mig hem..
Present till min host-mom är fixad, allergimedicin är införskaffad och telefonen är fylld med musik och podcasts till flygresan. En USA-inspirerad layout till min personliga blogg är på gång (vi som har sådana kommer länka till dem i menyn, om ni känner att ni bara inte kan få nog av oss!), några avsked är gjorda och tiden lider allt närmre en tidig morgon på Landvetter. Med det i åtanke känns det plötsligt inte lika jobbigt att göra ett sista ryck med provplugget - framför allt inte när jag tänker på att nästa gång jag studerar efter det här sker det någonstans i Kalifornien.
ETT MIRAKEL
Om man är optimistisk, vilket jag allt som oftast tenderar vara, är det nu bara en vecka kvar tills vi åker. Tiden har gått mirakulöst fort!! Samtidigt som våren är i antågande här i Sverige har vi fått rapporter om att den kaliforniska solen lyser med sin frånvaro. Men som sann optimist väljer jag att förbise det faktum att vädret, i alla fall de första dagarna (väderprognosen sträcker sig för tillfället inte längre än den 23:e mars), inte kommer ge oss den gyllenbruna färg vi så länge suktat efter. Istället kommer jag med det, på förhand, kanske vågade påståendet, "oavsett väderförhållanden kommer jag, tillsammans med 18 av mina absolut närmsta vänner, uppleva sju oförglömliga veckor som vi för alltid kommer minnas som veckor fyllda av ren glädje".
We are looking forward to meeting you later this week." Så står det i mailet jag precis fick av mina host-päron.
- Antingen så har man längre veckor i USA än i Sverige
- eller så räknar inte amerikaner veckan man är i just nu
- eller så har de fått annan information än vad vi har fått angående vår avresa
- eller, vilket som är mest troligt, så har de helt enkelt bara skrivit fel.
Oavsett vad, ser jag det som ett tydligt tecken på att påbörja packningen snarast. Lingonsylt, mandelmassa, presenter, kläder och skor ska trängas om det något begränsade utrymme som resväskan erbjuder. I slutändan tror jag att det kommer krävas ett mirakel för att få den stängd.
P.S
Allas vår Ranelid och Flinck ska självklart vara med på ett hörn!
"Ett mirakel som kallas kärleken, ett mirakel
Kärleken kärleken kärleken, oj oj
Ett mirakel som kallas kärleken
Nu kommer kärleken, nu kommer armén, nu kommer soldaterna
Herregud
Mirakel"
</div>
<div><em><br /></em></div>
"När löpsedlarna flaxar vilt, och mitt liv fläks ut för er
När olyckskorpar kraxar är mitt svar en upplyst scen
Och det är för dig som jag gör min entré"
D.S
Boende
