The Amercian life

Hej nära och kära, grannar och bekanta this is Hanna.C speaking! Känslan av att vara i Kalifornien, att bo med amerikaner och att ta del av en helt annan kultur är obeskrivligt. Man har fått höra om den här resan i två och ett halvt år, om vad tidigare elever har varit med om, vad man kan förvänta sig och så vidare men när man väl är här så tycks allting som man tidigare hört och föreställt sig inte betyda någonting längre. Allting är nollställt. Från dag 1 har jag lärt mig något om amerikaner, om deras land och deras kultur. Varje dag är ett nytt spännande äventyr och man vet aldrig vad man kommer att upptäcka eller råka ut för. Som exempel kan jag dela med mig lite av dagens aktiviteter. I morse vaknade jag upp av att något trummade mot rutan. När jag kikar ut genom persiennen är himlen mörkgrå, träden blåser åt alla håll och regnet öser ner. I vanliga fall, om jag hade varit hemma, hade jag blivit aningen bitter, muttrat något om att "det är typiskt Borås" och sedan fortsatt dagen med att irritera mig på vädret men nu är jag inte hemma i Borås, nu är jag hemma i Kalifornien och vädret idag var alldeles perfekt. Jag, min host dad och några andra amerikaner skulle nämligen bege oss till en park för att träna inför ett kommande mud-run! Japp det är precis vad det låter som, ett lerigt lopp. Vi tog på oss tajta löparkläder, drog på oss svarta sopsäckar och begav oss ut på en liten runda. oh boy vilken runda det blev. Vi sprang i 10 cm lera, tog oss över och under olika hinder, smög oss, likt ninjor, in under ett nät till en liten damm och sprang/simmade i vattnet för att sedan i dyblöta kläder löpa upp för leriga backar. När träningspasset var över var det dags att åka hem, byta om, äta något litet och sedan ta bilen till en outlet kallad Vackaville. Det här var dock ingen vanlig outlet i en stor byggnad med olika varor utan snarare ett stort område med flera hundra affärer med alltifrån, Nike och Adidas till Gucci och Burberry. Vid det här laget hade molnen dragit sig undan och solen börjat leta sig fram. Dagen avslutades sedan på en mysig restaurang med en lax-sallad! Som sagt så vet man aldrig vad dagen har att bjuda på och varje dag är ett nytt äventyr och vad passar då bättre än detta uttryck, "Carpe Diem"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0