Jahaja, nu är det jag som får sitta och skämmas här i skamvrån med dumstruten på. Efter att ha varit bonden med fackla som gått längst fram i den upprörda folkmassan och proklamerat att mina klasskamrater måste börja följa bloggschemat - så har jag själv misslyckats på den punkten. Anledningen till detta leder mig osökt in på vad jag tänkt blogga om idag: en weekend i Yosemite.

I torsdags eftermiddag plingade det till i min telefon och Hanna W undrade om jag var ready to go. Angående det kan jag väl säga att jag och min hostmom var lite.. eh.. efter i dagens tidsschema (ja mamma, jag ser framför mig hur du himlar lite med ögonen och säger "förvånande!" i lagom ironisk ton). Hur som haver stod familjen Wangers bil utanför vår port tio minuter senare, jag satt snart där i och i all hast kan jag ha råkat missa att blogga.
    Nåväl. Efter några timmar i en bil i storlek av ett litet hus i sällskap med Hanna W, hennes hostbror Gabe och hostparents och en jäkla massa packning rullade vi in på parkeringen till hotellet. Jag och Hanna checkade in i vårt rum som visade sig vara stort och innehålla två dubbelsängar - så några minuter senare infann sig även Sebastian gånger två, Johan, Lenur och Hanna C i rummet: även de hade hittat till Yosemite!
    Fredag morgon och Lenur och Sebastian vaknar upp bredvid varandra i sängen bredvid min och Hannas. Varför skulle de tänka på att ta med en nyckel till sitt hotellrum så att de kan komma tillbaka in när det var dags att sova? Smarta killar. När frukosten var förtärd begav vi alla oss upp till naturreservatet för hiking bland vattenfall och storslagna naturvyer. Åtminstone fick vi berättat för oss att det var så det var - det var nämligen lite svårt att se i all dimma och mellan de stora snöflingorna som föll från himlen. Efter en dag ute i naturen var många kalla och blöta, och med tanke på Sebastian E:s inlägg här tidigare skulle jag gärna vilja ha en defintion av "vattentätt" - jag är nämligen osäker på om hans tennisskor som han bokstavligt talat kunde vrida ur vatten ur stämmer överens med den beskrivningen.. För att få upp värmen igen möttes vi svenskar upp inne vid hotellets varma pool och i jacuzzin. Välförtjänt! 
    Inatt fick jag och Hanna till vår lycka ha våra sängar för oss själva, i alla fall när de andra svenskarna och Gabe till slut lämnat vårt rum. Kvälls-/natthäng stod nämligen på schemat igen, himla trevliga människor man har omkring sig alltså! Resultatet var dock lätt morgontrötthet, men glada blev vi när vi såg att himlen var blå, vindarna varmare och det såg ut att bli en fin dag uppe i naturreservatet. 
    Gabe, Johan och Hanna C hade hängt med host-papporna för att hika med snöskor, vi andra passade på att ta oss runt i området för att se allt som vi inte kunde se igår på grund av vädret. Vi såg vattenfall (Dan döpte för övrigt ett av dem till "Jenny falls", woho!) och skyhöga, branta klippor och nästan en björn. Vi kom nämligen till ett fält där massa människor stod samlade och när vi frågade en kille vad det var för uppståndelse sa dem att en björn varit framme och visat sig, men någon hade gått för nära så den hade försvunnit in i skogen igen... Osis!

Sitter nu "hemma" i Santa Rosa igen, konstaterar att jag är alldeles för bra på att ta foton som jag sedan inte orkar kolla igenom och att jag verkligen hoppas att jag kommer vara kapabel till att rota fram fina minnesbilder från den här helgen en lång tid framöver. Har haft fruktansvärt roligt, otroligt sällskap och är mycket glad och tacksam för att Hanna och the Wangers bjöd med mig!