Los Frikkin' Angeles
Det är vår sista kväll i Los Angeles och jag sitter just nu vid vårt hostels fina innegård och skriver mitt shemalagda blogginlägg då det är här som hostlets wi-fi är som bäst. Våra ca 4 dagar i LA är alltså nästan över men shit vilka dagar det har varit!
Den första dagen var utforskade vi den vackra 3rd street promenade som ligger precis runt hörnet (vi bor på 2nd street) och som Jenny skrev så blev det en hel del shopping här, till och med för mig som brukar dra mig för att shoppa utomlands (tro det eller ej). På kvällen bar det sedan av till Hollywood för min, Hanna C, Niclas, och Julias del. Vi fyra hade nämligen biljetter till en konsert med Coldplay - ett av världens bästa liveband för er som inte vet. Detta var tredje gången jag såg dem men första gången i Hollywood, riktigt jävla coolt var det! Och fan vad bra de var!
Nästa dag var min hals inte så glad efter allt skrikande under konserten men det sket jag i och drog i stället med klassen till Universal Studios = HIMMELRIKET! För de som inte vet: jag ÄLSKAR film så därför var detta något av det häftigaste jag någonsin har varit med om. Jag befann mig i något sorts euforiskt läge hela dagen. Det bästa var Studio Touren vilket är precis vad det låter som. Den bästa attraktionen var dock Transformers, LÄTT! Den var så jävla cool att vi åkte den hela tre gånger! Jag vet inte hur man ska förklara den, man hade på sig 3D-glasögon och så var det som att man var med i filmen och... ja, min beskrivning blir nog fan inte bra hur jag än försöker [ger upp]. Efter en hektisk dag i parken var vi en hel del som drog till Hollywood Boulevard där vi stod i kändisarnas fotspår utanför The Chinese Theater, tittade på stjärnorna längst trottoare och rös vid The Kodak Theater (hoppas att du vet varför).
Nästa dag tog jag, Hanna C och Julia en dyr (men värd) taxi till - dun, dun, dun - Disneyland! Det var så fint där och så kul! De hade en hel del riktigt häftiga attraktioner, och fyrverkerierna över disneyslottet och vattenshowen var riktigt häftiga! Ytterligare en rikgtit lyckad dag i LA.
Idag har praktiskt taget alla tagit det ganska lugnt. Typ alla utom jag och Jenny drog till stranden för att sola och fjanta sig medans jag och Jenny chilla runt i Santa Monica.
Allt som allt har det varit en riktigt lyckad vistelse i LA och jag önskar att vi hade åkt hit direkt från San Fancisco så att vi hade fått en extra dag här. På så vis hade jag kunnat åka på en studio tour hos Warner Brothers också. Men men, jag gråter inte för det, LA leverarade ändå!
I morgon drar vi tidigt till San Diego, resans sista stopp. Jag har precis köpt biljetter för att se The Avengers där i morgon kväll. Men det är inte vilken bio som helst, det är IMAX 3D som gäller! Fan vad jag har längtat efter detta! Äntligen ska jag få se en IMAX-film. Det ultimata hade iof varit om vi hade kunnat se The Dark Knight Rises då en stor del av den är filmad med IMAX-kameror, men eftersom den inte har premiär förens i juli så blir det lite svårt. Men förhoppningsvis så får vi i alla fall se trailern till den då en liten fågel har viskat i mitt öra att den visas innan The Avengers *hoppas*.
Buss och kram!
Godmorgon folk i svensk tidzon och godnatt Los Angeles! Ni läste rätt, vi har efter en dag i buss och stadig kurs söderut har vi nu äntrat den mytomspunna, ökända, legendariska staden av änglar. Eller tillhörande änglar... Eller vad det nu är. Omtalad är den, och jag tror att en och annan entreprenörselev fått nypa sig lite i armen idag.
Vi bor löjligt centralt i Santa Monica, med shoppinggator om hörnet och likaså en riktigt bra italiensk-amerikansk restaurang som vi alla besökte ikväll. Undertecknad förtärde en utsökt sallad California med avokado och kyckling, andra högg in på lasagne, kyckling och annan köttbit. Gott!
Mätta och fina var vi ett gäng som begav oss ner till stranden som - om shoppingen ligger om hörnet - är belägen om andra hörnet. Alla var inte modiga, men som de tappra soldater vi är stirrade jag, Johan, Sebastian och Jonas döden i vitögat och stred mot de höga vågorna. Behöver jag ens säga vem som var i och doppade sig först? Tänkte väl det.
Vattnet var salt, kyligt och uppfriskande, och staden är full av neonljus, människor och spännande saker för alla. I orgib ser det ut som om det blir lite promenader och joggingrundor innan frukost, sen shopping eller häng på stranden. Over and out - Jenny checkar ut med önskan att ni alla har det bra men ändå är liiiiiite avundsjuka på oss!
Skaka galler
Hej alla ni trogna läsare! Och ni andra lite mindre trogna också såklart!! Hoppas att ni har lite överseende med det något sena blogginlägget från mig och som plåster på såren ska jag berätta för er om vår häftiga vistelse Alcatraz. 18:45 i fredagskväll gick färjan från hamnen i San Fran ut till den lilla ön där fängelset är beläget. Mina förväntningar som liknade dem jag hade inför spökvandringen på Torpa Stenhus försvann hastigt när jag insåg att vår grupp inte bestod av 15 personer utan närmare 300 personer. Myskänslan försvann ytterligare lite till när guiden gav var och en ett par hörlurar med en inspelning av en guidning. Men inga tårar föll över det! Fängelset är välbevarat och därför väldigt häftigt och bandet gav en bra insikt hur fångarna faktiskt hade det. Vi fick också ta del av de rymningar och myter som finns kring Alcatraz men de får ni själva ta er dit för att få svar på, för det är en turistattraktion som jag rekommenderar att besöka!
CARMEL
Efter tre soliga och för de flesta, shoppingfyllda, dagar i San Francisco har vi nu intagit Carmel. Vi bytte sovsalar mot finfina hotellrum och klippor mot sandstrand. Än så länge har vi alltså inget att klaga på. För min egen del så var vistelsen i San Fracisco framförallt inriktad på att ta det lugnt. Spontana dagar finns det alldeles för få av i en entreprenörs liv... Vi har dock hunnit se Golden Gate från alla möjliga vinklar, gått en rundtur på Alcatraz, ätit helt overkligt gott på Cheesecake Factory, haft en kvällspicknick och nästan undivikit att bränna oss i solen.
I Carmel har vi hunnit med att äta riktig italiensk pizza (lite flashbacks från förra årets resa fick vi) och sedan sprungit omkring som små lyckliga barn på stranden.
Vi kände för lite spontanyoga på stranden...
Mot Carmel
Nu har vi lämnat San Francisco för sista gången under denna resa och vi tågar vidare mot Carmel. Bussen var ungefär sisådär tre kvart försenad men den kom i alla fall. Hoppas att tiderna hålls i framtiden osv osv. Vi har bett chaffisen att köra utmed highway 1 så till höger om bussen har vi fin fina vyer (något som jag redan sen tidigare hade räknat ut tack vare derivata och konjugatregeln så att jag skulle hamna på rätt sida. För övrigt så verkar folk i klassen dra sig för att blogga under sjätteveckan så vi får se hur det blir här på bloggen. Annars så lever livet och så!
NYA ÄVENTYR
Nu har vi torkat tårarna och sitter på bussen redo för nya äventyr. Mer information kommer senare i veckan!
Hej igen! Jag glömde bilderna :)
Hallå!
Tjoho!
Efter en fyllspäckad kväll med skratt, bakande, ätande och examen firande gjorde att min kropp gick i förtidspension igår. Det kanske inte låter så jobbigt men det slet ut en ungtjej i 19 års ålder att göra allt detta på en kväll. Vaknade upp tidigt med lite smått panik för att jag skulle baka för första gången NÅGONSIN och inte nog med det vi skulle göra fyra tårtor. Dock hade jag mästerkocken Hanna vid min sida för att göra fyra gudomliga tårtor. Efter 5 timmars jobb hade vi åstadkommit fyra gudomliga tårtor och två kockar som hade ätit tok för mycket smet och hade en sockerkick som snabbt slutade i matkoma. Sedan en snabb dusch för att bege oss till skolan för att dekorera och sedan var examen igång.
Med en sådan trevlig kväll igår står en mindre rolig sak på schemat idag och det är nämligen packa. Vilket inte är min starkaste egenskap men det ska ändå göras, tyvärr. Om inte hela dagen ska gå åt att packa får jag nog börja nu så jag kan njuta av min sista kväll i Santa Rosa.
Ha det gött!
Bitter Sweet
(Observera att detta inlägg skrivs typ kl 1 mitt i natten, kan därför innehålla spår av nötter... eller nått)
Idag var det dags för graduation. Kan nog inte hitta bättre ord att beskriva det med än "bitter sweet". Det var en otroligt rolig dag som började med att jag nog för försa gången under de senaste fem veckorna tog sovmorgon eftersom vi inte hade några lektioner innan vår graduation. När jag väl hade vaknat, degat lite och till slut gjort mig i ordning så bar det av mot campus för att påbörja förberedelserna inför kvällen. Först på schemat var vår farwell dinner. Vi blåste upp ballonger, duka bord a la blå/gult för att sedan sitta ner och äta med vänner, host families och andra ärade gäster. Sen var det dags för självaste graduation cermonin och eftersom EP09 är den bästa klassen ever så fick vi göra något som ingen annan EP-klass har gjort förut - "graduatea" på riktigt amerikanskt tassle- cap-och gown-vis!
När alla hade fått sina diplom och sina tusen foton tagna (med undantag för mig eftersom min kamera fick för sig att det skulle vara roligt att gå sönder) så frågade min hostfamily mig om vi inte skulle gå ut och fira eller nått - efterfest ffs liksom tyckte de! Det tyckte jag, Sebastian H och Johan, AKA The Citylivers, lät som en bra idé så vi tog tag i ett gäng heliumfyllda ballonger och gav oss i väg mot downtown. Med härligt heliumljusa röster i bakfickan hittade vi en mysig bistro där vi beställde in några drinkar och shots... Faaaaast nej, det gjorde vi inte, don't worry. Vi drack istället lemonad och åt crepes, mums! Fast min lemonad blev konstig efter ett tag (det är nu som jag skulle ha hashtagat "nitlott" om detta hade varit twitter, men det är det inte så...), all smak försvann eller nått... nu vet ni det.
Det var alltså en otroligt rolig och lyckad dag men ändå känner jag mig lite ledsen nu när jag är tillbaka på mitt rum och tänker tillbaka på dagen och alla andra dagar här i Santa Rosa för den delen. Jag vet nämligen att vi praktiskt taget är framme vid slutet av vår vistelse här. Vi har avslutat vår collegetid och lämnar staden i övermorgon. Eller i morgon snarare med tanke på att klockan är efter midnatt här nu. Jag har svårt för att fatta, jag vill inte fatta, att det som har fått en att kämpa sig igenom entreprenörsprogrammet snart är över. De fem veckor som jag har spenderat i Santa Rosa är, och kommer förmodligen alltid att vara, några av de bästa veckorna i mitt liv. Jag kommer sakna allt! Jag kommer sakna colleget. Jag kommer sakna alla lärare, speciellt Roy. Han är nog en av de härligaste människorna som jag har stött på, någonsin. Ja fan vad jag kommer sakna detta stället. Blir otroligt ledsen när jag tänker på att det praktiskt taget är över.
Men jag ska nu försöka blicka framåt och hålla tillbaka tårarna för nu är det snart dags för sjätte veckan vilket innebär semeeesteer!
(Och tyvärr blir det inte några bilder eftersom min kamera ju begick självmord)
Almost the end
Hej alla!
Sista veckan i Santa Rosa nu, idag var sista riktiga skoldagen, med local economy- och marketingpresentation på schemat. Skönt att allt skolarbete nu är över! I stället väntar idag för vissa och imorgon för alla, matlagning och bakning inför morgondagens Family Dinner, där vi fixar förrätt, efterrätt och underhållning. Familjerna står för huvudrätterna. Inbjudna är förstås alla familjer, lärare, före detta host families och lite alla möjliga människor. Det är också imorgon kväll som vi kommer att få våra certificates och bära våra graduation gowns och caps, samt medverka i en liten ceremoni. Mycket spännande!
Jag är själv med i jordgubbstårtegruppen, vilken kaosar lite för tillfället men imorgon ska vi nog lyckas lösa allt så bra som möjligt! Jag tänkte bara slänga in lite bilder, har lite fullt upp och har inte riktigt tid att skriva något bra och genomtänkt. Hoppas ni alla har det bra därhemma!
Tappert försök att introducera pommes på pizza... Gick sådär...
Det finns lösgodis i USA!!!!!!!!!!!!
The Good Life
Vi är inne på vår femte vecka i USA och Santa Rosa... vänta femte vecka, FEMTE?!? Det är ofattbart att tiden gått så fort och att vi redan på fredag ska tvingas skiljas från våra familjer. Jag vill stanna minst en månad till eller varför inte bara flytta hit??!? Okej nog med separationsångest för det här blogginlägget!
De senaste dagarna har varit underbara och jag har tänkt samma tanke varje dag att det här är "The Good Life". Helgen började i fredags med att jag och Hanna W var och shoppade, men som den inbitne EP-blogg läsaren du antagligen är vet du redan det.
Lördagen spenderades delvis vid familjens Country Clubs pool (haha ja vet) med Hanna och mina småsystrar. Senare åkte vi hem och jag och Hanna fortsatte sola. På kvällen satt vi barnvakt när mina föräldrar gick på fundraiser utklädda till tacky tourists. Att agera barnvakt åt två amerikanska tjejer (11&13) innehöll allt det jag hade förväntat mig; Sara agera storasyster, brownies, bli utelåst av Hanna och Kelly, sminkning och Justin Biebers film (om sig själv fast han bara är 12 eller … 17).
I söndags steg the Beal's inkluderat Hanna W upp tidigt för att bege sig till Lake Berryessa där vi spenderade hela dagen på familjens båt. Vi fick bland annat testa på att åka tub bakom båten vilket var en fruktansvärt rolig upplevelse ni vet en såndär ”hjälp ja kommer dö och oj vad kul det är” upplevelse. Trotts alla gånger som jag var på väg att trilla av lyckades jag klamrade mig fast vid tuben och när dagen var slut hade jag bara trillat av en enda gång! :) Om inte min syster Kelly hade glömt kameran på båten så hade ni fått se en massa roliga bilder på oss när vi kastats likt små trasor ovanför vattnet!
Idag har varit en lättsam skoldag bestående av övning av vår graduation och Arts and Lecture-presentationen som blev en succé med en oerhört tacksam publik.
Country Club poolen där vi spenderade vår lördag.
Solskyddsfaktor är ett måste annars blir inte huden glad!
Slutligen en bild på Gracie från en av våra många promenader!
(Snääääällla Mamma & Pappa jag vill ha en hund :D )
Arts and Lecture
Idag var den här... Den fasansfulla Arts and Lecture-presentationen som vi så fint presenterade för er föräldrar på föräldramötet. Dock känner jag nu i efterhand att den inte alls var så fasansfull som jag hade väntat mig och det gick ju faktiskt riktigt bra! Kan meddela att det faktiskt kom förvånansvärt mycket folk och att det gick mycket bättre än den gången som ni fick höra, kanske beror det på att vår engelska förbättrats (förhoppningsvis), kanske att vi vuxit som människor eller att vi helt enkelt hade tur. Hur som helst är det iaf skönt att ha det gjort och nu är det bara två presentationer kvar innan sjätte veckan, wihooooo!
Vi hade även en övning inför vår amerikanska graduation idag och det känns verkligen jättecoolt att vi ska få göra så som man ser på film. Dock blev jag, och säkerligen många andra i klassen, besvikna när Peg sa att man inte kastar upp mössorna i luften. Attans, det ville vi ju verkligen göra! Haha.
Nu är det inte alls lång tid kvar tills vi kommer hem och det känns som tiden bara flyger förbi...
LAST WEEKEND
Vi har precis avverkat den sista helgen med våra underbara hostfamiljer och de flesta känner nog att separationsångesten börjar smyga sig på. Vår sista skolvecka och likväl vår sista vecka med familjerna börjar i morgon och vi har ett fullspeckat schema! I morgon (måndag) har vi vår stora Arts and Lecture-presentation, på tisdag har vi presentationer i såväl marketing som local economy, på onsdag har vi vår familjemiddag och vår graduation, på torsdagen har vi fått ledigt så att vi kan spendera de sista timmarna tillsammans med familjerna och på fredagsmorgonen sker det tårfyllda avskedet. Jag är säker på att de andra som ska skriva i veckan kommer att berätta mer ingående om det som jag nämnde i förbifarten.
Nu över till vad jag har haft för mig i helgen! I torsdags kväll kom min hostsisters barn på besök och jag och mina hostparents fick privilegiet att agera barnvakter hela helgen. Sötare och mer underbara barn har jag aldrig tidigare träffat, undra om någon märker om jag tar med mig dem i handbagaget hem? På fredagen, som erbjöd temperaturer upp eller till och med över 30-strecket, spelade barnen och jag fotboll i flera timmar. Det var mycket uppskattat från deras sida, men framförallt från min då det var första gången på fem veckor som jag sparkade på en fotboll! På lördagen åkte Julia, Paulina, jag och Edona och hennes hostfamilj till en flod där vi spenderade dagen. Den svalkande floden kom väl till pass eftersom termometern även denna dag översteg 30-sträcket. I dag (söndag) tog Sebastian H med mig till Lake Sonoma som ligger en dryg timmas bilresa norr om Santa Rosa. Mer naturskönt område får man leta efter! Sjön omgavs av höga kullar, liknande dem man kan skåda i Mosel- och Rhendalen, och färgen på vattnen var lik den man ser på vattnet i Medelhavet. Väl på plats susade jag och Sebastian, tillsammans med hans hostfamiljs vän, runt på sjön på en jetski. Farten uppgick till 55 miles/hour vilket motsvarar drygt 90 km/h. Mannen som körde jetskin var från Sydafrika och han var en riktig adrenalin junkie som sökte upp de största vågorna han kunde hitta och använde dem som hopp. Sebastian och jag kunde näppeligen hålla oss kvar på jetskin när vågorna gjorde att vi flög flera meter. Jetskituren var den hittills enskilt bästa upplevelsen jag varit med om här i USA, och jag tror inte Sebastian protesterar om jag säger att han också kommer skaffa sig en jetski i framtiden. (Mamma, kan jag få en jetski i studentpresent? Jag är ju ändå världens bästa son.)
Förra söndagen skrev jag att jag hade upplevt den bästa helgen någonsin. Jag får nog tillägga att denna helgen kommer på delad förstaplats. USA slutar aldrig leverera!
Här kommer lite bilder från helgen:
Killen till vänster och tjejen till höger vill jag ta med mig hem!
Solig bild från fotbollsplanen
Ännu mer från fotbollsplanen
Natursköna Lake Sonoma
Jetski-Sebastian
Jetski-Johan
Jetski-gänget
Bortse från bilen och handikappsplatsen och fokusera istället på det natursköna området i bakgrunden
en helt ny värld
Den här bloggen är ju till för att ni där hemma ska få reda lite på hur vi har det och vad vi gör på andra sidan Atlanten. Jag tänkte därför tala om att vi har det SÅÅÅ JÄKLA BRA, dels med tanke på att det är strålande sol och nästan 30 grader varmt med också tack vare allt vi får uppleva!
Den här helgen har varit en av de bästa i mitt liv (än så länge iallafall). Mina host parents tog nämligen med mig ner till Los Angeles för att spendera två dagar på Disneyland. Det var utan tvekan det bästa som någonsin hänt mig, och all magi och skönhet i detta drömland lockade fram en och annan glädjetår. Det blev en helg fylld med förtrollande fyrverkerier, magkittlande äventyr och underbar musik, och jag kan lova att det är något jag aldrig kommer glömma!
Om ni vill läsa mer om och se fler bilder från min vistelse på Disneyland, och allt annat jag får vara med om (som jag inte skriver om på klassbloggen) hittar ni det på min blogg:
http://fannysoderhielm.blogg.se/ !
PUSS!
RRRR - REDWOODS OCH RUSSIAN RIVER. R.
Några timmar sydöst och man möts av snö i Yosemite, en timma söderut och det är San Fransisco med allt vad det innebär (såsom marijuanafestivaler eller skyskrapor), och en halvtimmas färd mot väster så finner man sig plötsligt vandra runt bland över tusen år gamla träd - lika höga som såväl tidigare nämnda skyskrapor som festivalbesökare.
Med en av världens förmodligen längsta meningar vill jag helt enkelt säga att i det avlånga Kalifornien finns ett brett utbud av både klimat, aktiviteter och sevärdheter. Idag har det varit olidligt varmt i Santa Rosa, men jag och min hostmom Shelley begav oss mot väst för att besöka Armstrong Redwoods. Där var det något svalare, och mycket skugga erbjöds av de majestätiska träden. Måste säga att det var en helt otrolig upplevelse, kan inte låta bli att fascineras av vad naturen kan skapa.
Efter vår lilla hiking i skogen hoppade vi in i bilen igen och for mot The Russian River. Hiking och hiking förresten, jag vet inte riktigt om det är vad jag kallar det för när det går ut på att köpa med sig en latte som man sippar på medan man traskar på asfaltsvägen som går genom skogen... Nåväl! Bilen åkte över kullar, längs vattnet, mellan än fler gigantiska träd och vi gjorde detsamma. Som om det fina landskapet inte var nog möttes vi plötsligt av ett glittrande hav, hökar som cirkulerade ovanför klipporna och en hel klan med hispanics som argumenterade högljutt på spanska. Problemet verkade vara hur de skulle få ner sin gigantiska kylväska för den branta vägen ner till stranden.
Jag och Shelley hoppade ur bilen och tog en promenad i motsatt riktning och satte oss sedan på några klippor och tittade ner mot den djupa avgrund där stenar och havsvatten till slut möttes. Det var egentligen inte förrän jag satt där som jag insåg hur mycket ljud vi har omkring oss i Santa Rosa. Kontrasterna var påtagliga mellan rullande vågor och - med amerikanska mått mätt - småstadslarm från tusentals bilar, ständigt tjatter från alla människor och uttryckningsfordon som väsnas när de svischar förbi stup i kvarten.
Har haft en fantastiskt härlig dag och är glad att jag slapp uppleva när Santa Rosa passerade 30gradersgränsen idag, det där med värme är inte riktigt min grej! Tror dock att många av mina klasskamrater är glada att de fått tillfälle att bättra på sin bränna, och ryktet går att så också skett. Sista lördagen här går mot sitt slut, och det ska den göra med bravur - jag ska nu inta köket och servera svennetacos! Svensk tacos, alltså.
